14. Men jag handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut dem.
15. I öknen svor jag emellertid att inte föra dem till det land som jag hade gett dem, ett land som flödar av mjölk och honung, det härligaste av alla länder.
16. De hade ju förkastat mina stadgar och inte följt mina bud. De hade vanhelgat mina sabbater och hållit fast vid sina avgudabilder.
17. Ändå visade jag skonsamhet och förgjorde dem inte, jag förintade dem inte i öknen.
18. I öknen varnade jag deras barn: »Lev inte efter samma bud som era fäder, och följ inte deras stadgar. Orena er inte med deras avgudabilder.
19. Jag är Herren, er Gud. Håll mina bud och följ troget mina stadgar.
20. Håll mina sabbater heliga. De skall vara ett tecken som förenar mig och er, så att ni inser att jag är Herren, er Gud.«
21. Men deras barn var motsträviga mot mig. De höll inte mina bud och följde inte troget mina stadgar — den som håller dem får leva. De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i öknen.
22. Men jag hejdade mig och handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna.
23. I öknen svor jag emellertid att skingra dem bland folken och sprida ut dem i främmande länder.
24. De hade ju inte levt efter mina stadgar. De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina sabbater och låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder.