10. Men om han får en son som blir en våldsman och mördare eller gör något av allt det
11. som han själv aldrig har gjort — håller offermåltid på bergen eller lägrar en annan mans hustru,
12. kränker den svage och fattige, plundrar någon och behåller vad han tagit i pant eller dyrkar avgudabilderna och begår vidriga gärningar
13. eller lånar ut pengar mot ränta och ockrar — då skall sonen inte leva. Han har gjort dessa vidriga gärningar. Han skall straffas med döden. Skulden är hans egen.
14. Men om han i sin tur får en son som ser alla de synder hans far begår, ser dem men själv inte begår dem —
15. inte håller offermåltid på bergen och inte dyrkar israeliternas avgudabilder, inte lägrar en annan mans hustru,
16. inte kränker någon eller tar pant, inte plundrar någon utan ger den hungrige bröd och klär den nakne
17. och undviker det som är orätt, inte tar ränta eller ockrar, en som lever efter mina stadgar och följer mina bud — då skall han inte dö för sin fars synd. Han skall leva.
18. Men hans far, som förtryckte och plundrade och som handlade orätt mot sina släktingar, han dog för sin synd.
19. »Varför skall inte sonen bära straffet för sin fars synd?« frågar ni. Därför att han har handlat rätt och rättfärdigt, han har hållit alla mina bud och levt efter dem. Han skall leva.
20. Det är den som syndar som skall dö. Sonen skall inte bära straffet för faderns synd och fadern skall inte bära straffet för sonens synd. Den rättfärdige skall skörda frukten av sin egen rättfärdighet, den gudlöse frukten av sin egen gudlöshet.