2. Människa! Låt Jerusalem höra om det vidriga hon har gjort.
3. Du skall säga: Så säger Herren Gud till Jerusalem: Du härstammar från kanaaneernas land, där föddes du. Din far var amoré och din mor en hettitisk kvinna.
4. Så gick det till vid din födelse: när du föddes klippte ingen av din navelsträng, du tvättades inte ren med vatten, du gneds inte in med salt och blev inte lindad.
5. Ingen förbarmade sig och gjorde något av detta för dig, ingen kände medlidande med dig. Med avsky kastade man ut dig på bara marken när du föddes.
6. Jag gick där förbi och såg dig sprattla i ditt blod. »Du skall leva«, sade jag till dig, där du låg i ditt blod.
7. Jag lät dig växa upp som en blomma på marken. Du växte upp och blev stor, du blev strålande vacker. Dina bröst blev fasta och du fick hår. Men du var naken.
8. Jag gick där förbi och såg att din tid var kommen, tiden för kärlek. Då svepte jag min mantel om dig och skylde din nakna kropp. Jag svor dig trohet och ingick förbund med dig, säger Herren Gud. Så blev du min.
9. Jag tvättade dig med vatten, sköljde av dig blodet och smorde dig med olja.
10. Sedan klädde jag dig i färggranna kläder och sandaler av delfinskinn, virade fint linne om ditt huvud och gav dig en slöja av skiraste väv.
11. Jag prydde dig med smycken, jag satte armband om dina handleder och hängde en kedja kring din hals.