14. Ryktet om din skönhet spred sig bland folken. Den fulländades av den prakt jag höljt dig i, säger Herren Gud.
15. Viss om din skönhet och ditt rykte började du hora. Du bjöd ut dina horkonster åt alla som kom förbi.
16. Med dina brokiga kläder bäddade du på offerplatserna och horade där. [---]
17. Av dina praktfulla smycken, det guld och silver jag skänkt dig, gjorde du mansfigurer, och med dem horade du.
18. Dina färggranna kläder svepte du om dem, och min olja och min rökelse ställde du fram åt dem.
19. Den mat du fått av mig — vetemjölet, oljan och honungen jag gett dig att äta — ställde du fram åt dem som ett offer med blidkande lukt, säger Herren Gud.
20. De söner och döttrar du fött åt mig offrade du att ätas av dem. Räckte det inte med ditt horande?
21. Måste du också slakta mina barn som offer åt dem?
22. Du bedrev dessa vidrigheter och horerier utan att någonsin tänka på din ungdom, att du låg naken och sprattlade i ditt blod.
23. Och sedan du hade gjort allt detta onda — ve dig, ve dig, säger Herren Gud —
24. inrättade du en offerhöjd åt dig och anlade en kulle på varje öppen plats.
25. Vid varje korsväg gjorde du dig en kulle. Du drog din skönhet i smutsen, du skrevade med benen för alla som kom förbi, du horade ideligen.
26. Du horade med egypterna, dina grannar med stor lem, du horade ideligen, och du väckte min vrede.
27. Då lyfte jag min hand mot dig och tog ifrån dig det du haft som ditt. Jag prisgav dig åt de filisteiska kvinnorna, som hatade dig och såg ditt otuktiga levnadssätt som en skam.
28. Då horade du med assyrierna, eftersom du inte hade fått nog. Du horade med dem, men du fick ändå inte nog.
29. Då horade du med krämarlandet Kaldeen, horade ideligen, men inte heller nu fick du nog.