12. Herrens ord kom till mig:
13. Människa! Om ett land syndade mot mig med trolösa handlingar och jag lyfte min hand mot det och lät brödet tryta och sände svält över landet och utrotade människor och boskap,
14. och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle dessa tre män med all sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud.
15. Eller om jag lät grymma vilddjur härja i landet och döda alla, så att det blev en ödemark där ingen vågade färdas på grund av vilddjuren,
16. och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda ens sina söner och döttrar. Endast de själva skulle bli räddade, och landet skulle bli en ödemark.
17. Eller om jag riktade svärdet mot landet, om jag befallde det att härja i landet och jag utrotade människor och boskap,
18. och om dessa tre män levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda sina söner och döttrar. Endast de själva skulle bli räddade.
19. Eller om jag sände pest mot landet och tömde min dödande vrede över det och utrotade människor och boskap,
20. och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle de, så sant jag lever, säger Herren Gud, inte kunna rädda ens sin son eller dotter. Med sin rättfärdighet skulle de bara rädda sina egna liv.
21. Så säger Herren Gud: När jag har sänt mina fyra hårdaste straff mot Jerusalem — svärd och svält, vilddjur och pest — för att utrota människor och boskap,
22. skall det ändå finnas några som har överlevt och som kommer till er tillsammans med sina söner och döttrar. Och när ni ser hur de lever och handlar kommer ni att finna tröst för det onda jag har låtit drabba Jerusalem, för allt jag har låtit drabba staden.
23. Det skall bli en tröst för er att se hur de lever och handlar. Då skall ni inse att det inte var utan orsak som jag gjorde vad jag gjorde där, säger Herren Gud.