1. Några av Israels äldste uppsökte mig och satte sig framför mig.
2. Då kom Herrens ord till mig:
3. Människa! Dessa män hänger sig åt sina avgudabilder, de ägnar sig åt den synd som blir deras fall. Skulle jag låta dem fråga mig om råd?
4. Tala nu till dem och säg: Så säger Herren Gud: Om någon israelit hänger sig åt sina avgudabilder och ägnar sig åt den synd som blir hans fall men ändå vänder sig till en profet, skall jag, Herren, själv svara honom som hans avguderi förtjänar.
5. Jag skall sätta skräck i israeliterna, ty de har alla övergett mig för sina avgudabilders skull.
6. Säg nu till israeliterna: Så säger Herren Gud: Vänd om! Vänd er bort från era avgudabilder, vänd er bort från alla era vidrigheter.
7. Ty om någon israelit eller invandrare i Israel vänder mig ryggen och hänger sig åt sina avgudabilder och ägnar sig åt den synd som blir hans fall men ändå går till en profet och ber honom rådfråga mig, skall jag, Herren, själv svara honom.
8. Jag skall ta itu med den mannen och göra honom till en visa och ett varnande exempel, och jag skall utstöta honom ur mitt folk. Då skall ni inse att jag är Herren.
9. Men om profeten förleds till att tala, är det jag, Herren, som har förlett den profeten. Jag skall lyfta min hand mot honom och utplåna honom ur mitt folk Israel.
10. Bägge skall de få sitt straff, profeten och den som frågat honom skall få samma straff,
11. så att israeliterna inte längre irrar bort från mig, inte längre orenar sig med alla sina synder. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, säger Herren Gud.
12. Herrens ord kom till mig:
13. Människa! Om ett land syndade mot mig med trolösa handlingar och jag lyfte min hand mot det och lät brödet tryta och sände svält över landet och utrotade människor och boskap,
14. och om Noa, Daniel och Job levde där, skulle dessa tre män med all sin rättfärdighet bara rädda sina egna liv, säger Herren Gud.