5. När Herrens förbundsark kom in i lägret höjde alla israeliterna ett jubelrop så att marken skalv.
6. Filisteerna hörde det och sade: »Vad är det hebreerna jublar åt?« Då de fick veta att Herrens ark hade kommit till lägret
7. blev de förskräckta: »Deras gud har kommit till lägret! Ve oss«, ropade de, »något sådant har aldrig förut hänt.
8. Ve oss, vem skall rädda oss undan denne väldige gud, han som slog egypterna med alla slags plågor i öknen?
9. Men fatta mod, filisteer, och visa er som män, så att ni inte blir slavar under hebreerna, liksom de har varit under er. Kämpa nu som män!«
10. Så gick filisteerna till angrepp, och israeliterna blev slagna och flydde var och en hem till sig. Det var ett svårt nederlag; Israel förlorade 30 000 man i stupade.
11. Guds ark togs som byte, och Elis båda söner Hofni och Pinechas blev dödade.
12. En man ur Benjamins stam sprang från slagfältet till Shilo och kom fram samma dag. Han hade rivit sönder sina kläder och strött jord på huvudet.
13. Eli, som var full av oro för Guds ark, satt på en stol vid porten vänd mot vägen. När mannen kom in i staden och berättade vad som hänt brast alla ut i klagan.
14. Eli hörde ropen och undrade vad det var för oväsen. Mannen skyndade fram till honom och berättade.
15. Eli var nu nittioåtta år gammal och kunde inte längre se för starr.
16. Mannen sade: »Det är jag som har kommit från slagfältet, jag flydde därifrån i dag.« — »Hur har det gått, min son«, frågade Eli,
17. och budbäraren svarade: »Israeliterna har drivits på flykten av filisteerna, och många har stupat. Också dina båda söner är döda, Hofni och Pinechas, och Guds ark är tagen.«
18. När han nämnde Guds ark föll Eli baklänges från sin stol vid porten, och gammal och tung som han var bröt han nacken och dog. I fyrtio år hade han då varit domare över Israel.