2. I Maon bodde på den tiden en man som höll boskapshjordar i Karmel. Han var mycket välbärgad; han ägde 3 000 får och 1 000 getter, och nu var han i Karmel i samband med fårklippningen.
3. Mannen hette Naval och hans hustru Avigajil. Hon var en klok och vacker kvinna, men han var styvsint och elak; han tillhörde Kalevs ätt.
4. Då David ute i öknen fick reda på att Naval höll på med fårklippningen i Karmel
5. skickade han dit tio av sina män: »Dra upp till Karmel och gå hem till Naval«, sade han. »Hälsa honom från mig
6. och säg: Jag önskar dig all lycka och allt gott för dig och din familj och allt du äger.
7. Jag fick höra att du är i färd med fårklippningen. Nu är det så att dina herdar har hållit till hos oss, och vi har aldrig gjort dem något för när. Inte heller har de blivit av med något under hela tiden de har varit i Karmel.
8. Fråga själv ditt folk, de kan intyga det. Jag ber dig därför att ta väl emot mina män, när de nu har kommit på en festdag, och ge av vad du kan ha åt dem och din vän David.«
9. Då männen kom till Naval framförde de Davids hälsning och väntade så på svar.
10. Men Naval frågade: »David, vem är det? Jishajs son, vem är det? Det är gott om slavar nu för tiden som rymmer från sina herrar.
11. Skulle jag ta mitt bröd och mitt vin och det som jag har slaktat för mina fårklippare, skulle jag ge det åt folk som kommer från jag vet inte var?«
12. Männen vände tvärt och gick tillbaka till David och berättade vad som hade hänt.
13. »Spänn på er svärden«, sade David till sina män, och det gjorde alla, också David själv. Sedan drog han upp mot Karmel med omkring 400 man, medan 200 man stannade i lägret.
14. En av Navals tjänare berättade för hans hustru Avigajil att David hade skickat budbärare utifrån öknen: »De framförde en hälsning till vår husbonde, men han snäste av dem.