17. När David hade sagt detta ropade Saul: »David, min son, är det verkligen du?« Och han brast i gråt.
18. »Det är du som har rätt, inte jag«, sade han. »Du har gjort gott mot mig, och jag har gjort ont mot dig.
19. I dag har du visat att du vill mig väl: du dödade mig inte, trots att Herren hade lagt mitt liv i din hand.
20. Man låter ju inte sin fiende löpa, när man fått honom fast! Herren skall löna dig rikligt för vad du har gjort mot mig i dag.
21. Nu vet jag säkert att du skall bli kung och att Israels kungadöme kommer att befästas under ditt styre.
22. Svär nu vid Herren att du inte utrotar mina efterkommande och inte utplånar mitt namn ur min släkt.«