9. Men när David förstod att Saul smidde onda planer mot honom sade han åt prästen Evjatar att ta fram efoden.
10. Och David bad: »Herre, Israels Gud, jag har hört att Saul tänker dra ut och ödelägga Keila för min skull.
11. Kommer de styrande i Keila att utlämna mig? Kommer Saul att tåga hit, som jag har hört? Herre, Israels Gud, ge din tjänare svar!« Herren svarade: »Ja, han kommer att tåga hit.«
12. David fortsatte: »Kommer de styrande i Keila att utlämna mig och mitt följe åt Saul?« Herren svarade: »Ja, det kommer de att göra.«
13. Då bröt David upp med sitt folk, omkring 600 man; de lämnade Keila och strövade sedan än hit, än dit. När Saul hörde att David hade sluppit ut ur Keila gav han upp sina planer.
14. David höll till bland bergen i Sifs öken med dess otillgängliga klippor. Hela tiden sökte Saul efter honom, men Gud lät honom inte falla i kungens händer.
15. Medan David var i Horsha i Sifs öken fick han veta att Saul hade dragit ut för att döda honom.
16. Men Sauls son Jonatan sökte upp David i Horsha och styrkte honom med löften om Guds beskydd.
17. »Var inte rädd«, sade han, »min far kommer inte att få tag i dig. Det är du som skall bli kung i Israel, och då står jag närmast dig i rang. Det vet min far också.«
18. Så slöt de båda ett förbund inför Herren, och Jonatan gick hem, medan David stannade i Horsha.
19. Några män från Sif kom upp till Saul i Giva och berättade att David höll sig gömd hos dem bland bergfästena i Horsha, på Hakilaberget söder om Jeshimon.
20. »Kom ner när du vill, konung«, sade de, »så skall vi se till att han faller i dina händer.«
21. Saul svarade: »Herren skall välsigna er för att ni har haft sådan omtanke om mig.
22. Gå nu och skaffa er säkrare uppgifter och ta reda på vart han smiter i väg; han lär vara mycket förslagen.