15. Medan David var i Horsha i Sifs öken fick han veta att Saul hade dragit ut för att döda honom.
16. Men Sauls son Jonatan sökte upp David i Horsha och styrkte honom med löften om Guds beskydd.
17. »Var inte rädd«, sade han, »min far kommer inte att få tag i dig. Det är du som skall bli kung i Israel, och då står jag närmast dig i rang. Det vet min far också.«
18. Så slöt de båda ett förbund inför Herren, och Jonatan gick hem, medan David stannade i Horsha.
19. Några män från Sif kom upp till Saul i Giva och berättade att David höll sig gömd hos dem bland bergfästena i Horsha, på Hakilaberget söder om Jeshimon.
20. »Kom ner när du vill, konung«, sade de, »så skall vi se till att han faller i dina händer.«
21. Saul svarade: »Herren skall välsigna er för att ni har haft sådan omtanke om mig.
22. Gå nu och skaffa er säkrare uppgifter och ta reda på vart han smiter i väg; han lär vara mycket förslagen.
23. Se efter på vilket av alla sina gömställen han håller sig undan och kom tillbaka hit när ni är säkra på er sak, så skall jag följa med er. Om han bara finns i landet, skall jag spåra upp honom i vilket hörn av Juda han än må vara.«
24. Så begav de sig hem till Sif före Saul.David och hans män uppehöll sig då i Maons öken, i ödemarken söder om Jeshimon.
25. När han fick reda på att Saul med sin trupp kom för att leta efter honom drog han sig ner till klippan i Maons öken. Saul fick rapport om detta och förföljde honom in i öknen.
26. Saul och hans män gick på ena sidan berget och David och hans män på den andra. David var ivrig att hinna undan, men det var nära att de hade blivit kringrända och infångade,