12. David fortsatte: »Kommer de styrande i Keila att utlämna mig och mitt följe åt Saul?« Herren svarade: »Ja, det kommer de att göra.«
13. Då bröt David upp med sitt folk, omkring 600 man; de lämnade Keila och strövade sedan än hit, än dit. När Saul hörde att David hade sluppit ut ur Keila gav han upp sina planer.
14. David höll till bland bergen i Sifs öken med dess otillgängliga klippor. Hela tiden sökte Saul efter honom, men Gud lät honom inte falla i kungens händer.
15. Medan David var i Horsha i Sifs öken fick han veta att Saul hade dragit ut för att döda honom.
16. Men Sauls son Jonatan sökte upp David i Horsha och styrkte honom med löften om Guds beskydd.
17. »Var inte rädd«, sade han, »min far kommer inte att få tag i dig. Det är du som skall bli kung i Israel, och då står jag närmast dig i rang. Det vet min far också.«
18. Så slöt de båda ett förbund inför Herren, och Jonatan gick hem, medan David stannade i Horsha.
19. Några män från Sif kom upp till Saul i Giva och berättade att David höll sig gömd hos dem bland bergfästena i Horsha, på Hakilaberget söder om Jeshimon.
20. »Kom ner när du vill, konung«, sade de, »så skall vi se till att han faller i dina händer.«
21. Saul svarade: »Herren skall välsigna er för att ni har haft sådan omtanke om mig.
22. Gå nu och skaffa er säkrare uppgifter och ta reda på vart han smiter i väg; han lär vara mycket förslagen.
23. Se efter på vilket av alla sina gömställen han håller sig undan och kom tillbaka hit när ni är säkra på er sak, så skall jag följa med er. Om han bara finns i landet, skall jag spåra upp honom i vilket hörn av Juda han än må vara.«