4. Så lämnade David sina föräldrar hos kungen av Moab, och där stannade de kvar så länge David var i bergfästet.
5. Men profeten Gad sade till David: »Dröj inte kvar i fästet utan kom tillbaka till Juda.« Då bröt David upp och kom till Heretskogen.
6. Saul satt i Giva, under tamarisken på höjden, med spjutet i handen och med alla sina män stående omkring sig. Då han fick höra att David och hans folk varit synliga
7. sade han till dem som stod runt om honom: »Hur är det, benjaminiter, tror ni verkligen att Jishajs son också kommer att ge er åkrar och vingårdar och sätta er till befäl över tusen man eller hundra?
8. Ni har ju alla gaddat er samman mot mig, och ingen har velat avslöja för mig att min son har slutit förbund med Jishajs son. Ingen av er har besvärat sig med att tala om för mig att min son har uppeggat en av mina närmaste män till att intrigera mot mig.«
9. Doeg från Edom, som var förman i kungens tjänst, tog då till orda: »Jag såg när David kom till Nov, till Achimelek, Achituvs son.
10. Achimelek frågade Herren för hans räkning och försåg honom med proviant. Också filistén Goljats svärd gav han honom.«
11. Då kallade Saul till sig prästen Achimelek och hela hans släkt, prästerna i Nov, och när de infann sig
12. sade kungen: »Hör på, Achituvs son!« — »Ja, herre, jag hör«, svarade Achimelek,
13. och Saul fortsatte: »Varför stämplar ni mot mig, du och Jishajs son? Du har gett honom bröd och svärd och frågat Gud för hans räkning; därför har han rest sig mot mig och intrigerar nu som bäst mot mig.«
14. Achimelek svarade honom: »Finns det någon bland alla dina tjänare som är lika trogen som David, kungens måg, befälhavare för din livvakt och en aktad man i ditt hus?
15. Det var ju inte heller första gången jag frågade Gud för hans räkning. Min konung, du får inte anklaga mig eller min släkt: jag har inte haft den minsta aning om allt detta.«
16. Men kungen sade: »Du skall straffas med döden, Achimelek, du och hela din släkt.«
17. Och så gav han order åt livvakterna som stod omkring honom: »Gå fram och döda Herrens präster. De har gjort gemensam sak med David, och fastän de visste att han var på flykt avslöjade de ingenting för mig.« Men kungens tjänare ville inte bära hand på Herrens präster.
18. Då befallde kungen Doeg från Edom att gå fram och hugga ner prästerna, och det gjorde han: han dödade den dagen åttiofem män som hade burit efoden.