5. De som var mätta måste slava för brödet,de som hungrade vilar från mödan.Sju söner får den ofruktsamma,medan den barnrika vissnar bort.
6. Herren dödar och ger liv,leder ner i dödsriket och räddar därifrån.
7. Herren gör fattig och han gör rik,han förnedrar och han upphöjer.
8. Den hjälplöse reser han ur gruset,den fattige lyfter han ur dyn.Han ger dem rum bland furstaroch låter dem trona på hedersplats.Ty jordens fästen tillhör Herren,på dem har han lagt jordens rund.
9. Herren skyddar sina trognas steg,men de onda går under i mörkret,av egen kraft lyckas ingen.
10. Herrens fiender krossasnär den Högste dundrar i himlen.Herren dömer jordens alla länder,åt sin konung ger han styrka,lyfter högt sin smordes spira.«
11. Elkana återvände hem till Rama, medan pojken stannade kvar och tjänade Herren under prästen Eli.
12. Men Elis söner var ondsinta människor och frågade inte efter Herren.
13. Så här brukade prästerna gå till väga mot folket: när någon bar fram ett slaktoffer och höll på att koka köttet, kom en prästtjänare med sin treuddiga gaffel
14. och körde ner den i kitteln, pannan, grytan eller krukan; allt som fastnade på gaffeln tog prästen som sin del. Så gjorde de mot alla israeliter som kom till Shilo.
15. Ibland hann man inte ens bränna fettet förrän prästtjänaren kom och sade till den som offrade: »Lämna kött att steka åt prästen, han vill inte ha det kokt utan rått.«
16. När då den andre invände: »Först måste fettet brännas, sedan får du ta så mycket du vill«, svarade prästtjänaren att han ville ha köttet genast, annars skulle han ta det med våld.
17. De unga männen syndade svårt inför Herren själv, när de på detta sätt vanhedrade hans offergåvor.
18. Men Samuel gjorde sin tjänst hos Herren, redan som gosse bar han en efod av linne.