24. Mina söner, nu är det nog! Ni har dåligt rykte bland Herrens folk.
25. Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla. Men om någon syndar mot Herren, vem kan då medla?« De lyssnade dock inte på sin far, ty Herren ville deras död.
26. Men gossen Samuel växte upp och vann både Guds och människors gunst.
27. Det kom en gudsman till Eli och sade: »Så säger Herren: För din släkt uppenbarade jag mig redan när de levde i Egypten som slavar hos farao,
28. och bland Israels alla stammar utvalde jag din släkt till att vara mina präster, stiga upp till mitt altare, tända offereld och bära fram efoden inför mig. Och åt din släkt gav jag alla israeliternas eldoffer.
29. Varför missunnar du mig då de offer och de gåvor som tillkommer mig, och varför ärar du dina söner mer än mig? Varför göder ni er med de bästa bitarna av allt som mitt folk Israel offrar?
30. Därför säger Herren, Israels Gud: Jag har en gång lovat din och din fars släkt att alltid få göra tjänst inför mig, men nu förklarar jag att det ingalunda skall bli så. Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall bli förnedrade.
31. Det skall komma en dag då jag bryter din och din släkts livskraft, så att ingen i ditt hus når hög ålder.
32. Du skall se med avund på var och en som får vara till gagn för Israel, och aldrig skall någon bli gammal i din släkt.
33. Jag skall inte rycka bort alla de dina från tjänsten vid mitt altare, så att din blick slocknar och ditt livsmod vissnar. Men alla dina efterkommande skall dö i sina bästa år.
34. Det öde som drabbar dina söner Hofni och Pinechas skall bli tecknet för dig: på en och samma dag skall båda dö.
35. Jag skall utse en trogen präst, en som handlar efter min håg och vilja, och hans släkt skall i obruten följd tjäna som präster inför kungen, min smorde.
36. Alla som är kvar av din släkt skall då komma till honom och tigga om en slant och en brödkaka och be att få hjälpa till bland prästerna för att få något att äta.«