17. De unga männen syndade svårt inför Herren själv, när de på detta sätt vanhedrade hans offergåvor.
18. Men Samuel gjorde sin tjänst hos Herren, redan som gosse bar han en efod av linne.
19. Varje år sydde hans mor en liten mantel åt honom och tog den med sig, när hon och hennes man kom för det årliga offret.
20. Då välsignade Eli Elkana och hans hustru och sade: »Må Herren ge dig barn med denna kvinna i stället för den son som hon har lämnat åt Herren.«Sedan gick de hem igen.
21. Och Herren glömde inte Hanna: hon födde ytterligare tre söner och två döttrar. Men gossen Samuel växte upp hos Herren.
22. Eli var nu mycket gammal. När han hörde hur hans söner behandlade israeliterna och hur de låg med kvinnorna som gjorde tjänst vid ingången till uppenbarelsetältet,
23. sade han till dem: »Varför gör ni så? Överallt får jag höra om era ogärningar.
24. Mina söner, nu är det nog! Ni har dåligt rykte bland Herrens folk.
25. Om en människa syndar mot en annan, kan Gud medla. Men om någon syndar mot Herren, vem kan då medla?« De lyssnade dock inte på sin far, ty Herren ville deras död.
26. Men gossen Samuel växte upp och vann både Guds och människors gunst.
27. Det kom en gudsman till Eli och sade: »Så säger Herren: För din släkt uppenbarade jag mig redan när de levde i Egypten som slavar hos farao,
28. och bland Israels alla stammar utvalde jag din släkt till att vara mina präster, stiga upp till mitt altare, tända offereld och bära fram efoden inför mig. Och åt din släkt gav jag alla israeliternas eldoffer.
29. Varför missunnar du mig då de offer och de gåvor som tillkommer mig, och varför ärar du dina söner mer än mig? Varför göder ni er med de bästa bitarna av allt som mitt folk Israel offrar?