3. Jonatan slöt ett förbund med David; han älskade honom lika högt som sitt eget liv.
4. Han tog av sig manteln han bar och gav den åt David, liksom sina övriga kläder och till och med svärdet, bågen och bältet.
5. Och David lyckades så väl med alla uppdrag han fick att kungen gjorde honom till befälhavare. Både folket och Sauls närmaste män tyckte att det var ett bra beslut.
6. Då hären kom tillbaka efter att David hade dödat filistén gick kvinnorna i Israels alla städer ut för att titta, och danserskor mötte kung Saul med glädjerop och tamburiner och tresträngade lyror.
7. De jublande kvinnorna sjöng:Saul har slagit tusen,David tio tusen.
8. Saul tog mycket illa upp, och i sin förbittring sade han: »Åt David ger de tio tusen och åt mig tusen. Nu fattas honom bara kungamakten.«
9. Från och med nu hade Saul ögonen på David.
10. Följande dag överfölls Saul av en ond ande från Gud och bar sig åt som en besatt inne i sitt hus. David spelade lyra, som han brukade göra varje dag. Saul hade ett spjut i handen
11. och höjde det. »Jag skall nagla fast David vid väggen«, tänkte han, men David vek undan två gånger.
12. Då blev Saul rädd för honom, eftersom Herren var med David men hade vänt sig från honom själv.
13. Han ville inte längre ha David i sin närhet utan gav honom befälet över tusen man. David ledde sina män i strid
14. och lyckades väl i alla sina företag, ty Herren var med honom.
15. Saul såg hans stora framgångar och blev skrämd,
16. men alla i Israel och Juda älskade David, som ledde dem i striden.
17. Saul sade till David: »Min äldsta dotter Merav, henne ger jag dig till hustru, om du visar dig tapper i min tjänst och utkämpar Herrens krig.« Saul tänkte nämligen att filisteerna skulle döda David, så att han slapp göra det själv.