9. Saul och hans män skonade Agag och vidare det bästa av boskapen, de feta oxarna och lammen och över huvud taget allt som hade något värde: det kunde de inte förmå sig att viga åt förintelse, som de gjorde med allt det odugliga och värdelösa.
10. Herrens ord kom till Samuel:
11. »Jag ångrar att jag gjorde Saul till kung. Han har vänt sig från mig och gör inte vad jag befaller honom.« Detta upprörde Samuel, och han ropade till Herren hela natten.
12. Tidigt nästa morgon gick han ut för att söka upp Saul. Då fick han höra att Saul hade kommit till Karmel. Där hade han rest en segerstod åt sig, och sedan hade han vänt och fortsatt ner till Gilgal.
13. När Samuel kom hälsade Saul honom: »Herren välsigne dig! Jag har fullgjort Herrens uppdrag.«
14. Samuel frågade: »Vad är det då för bräkande och råmande jag hör?« —
15. »Det är djur som har förts hit från amalekiterna«, svarade Saul, »folket sparade det bästa av boskapen för att offra åt Herren, din Gud. Resten vigde vi åt förintelse.«
16. Samuel avbröt honom: »Jag skall tala om för dig vad Herren sade till mig i natt.« — »Låt höra!« sade Saul.
17. Samuel sade: »Även om du är obetydlig i dina egna ögon står du dock i spetsen för Israels stammar, och Herren har smort dig till kung över Israel.
18. Herren har sänt dig och sagt: Dra ut och vig amalekiterna åt förintelse, bekämpa dessa syndare tills de är utplånade.