17. Jag skall ropa till Herren, och fastän det är mitt i veteskörden skall han låta det åska och regna. Då måste ni inse att det i Herrens ögon var en stor synd som ni begick när ni begärde en kung.«
18. Samuel ropade till Herren, och Herren lät det åska och regna den dagen, så att alla överväldigades av fruktan för Herren och för Samuel
19. och sade: »Be för oss, dina tjänare, till Herren, din Gud, att vi slipper dö, fastän vi har rågat våra synders mått med att begära en kung.«
20. Då lugnade Samuel folket. »Det ni har gjort är en svår synd, men vänd er inte för den skull bort från Herren utan tjäna honom av hela ert hjärta.
21. Vänd er inte bort från honom för att följa tomma avgudar, som varken kan gagna eller rädda, eftersom de inte är något annat än tomhet.
22. För sitt höga namns skull vill Herren inte förskjuta sitt folk; han har ju valt att göra er till sitt folk.
23. Och själv skulle jag synda svårt mot Herren om jag upphörde att be för er; i stället vill jag lära er vad som är gott och rätt.
24. Frukta Herren och tjäna honom uppriktigt och av hela ert hjärta — kom ihåg allt det stora han har gjort för er.
25. Om ni däremot fortsätter med era onda gärningar, då är det ute både med er och er kung.«