10. Då ropade de till Herren: Vi har syndat, vi har övergett Herren och dyrkat baalsgudarna och astartegudinnorna. Rädda oss från våra fiender, så skall vi dyrka dig.
11. Herren sände då Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och räddade er från fienderna runt omkring, så att ni kunde leva i fred.
12. Men när ni såg att Nachash, kungen av Ammon, angrep er kom ni till mig och begärde att få en kung — och det fastän Herren, er Gud, är er kung.
13. Här är nu den kung ni ville ha, och honom har Herren satt över er.
14. Frukta Herren, tjäna honom och lyd honom! Sätt er inte upp mot Herrens befallningar! Både ni och den kung som regerar över er måste följa Herren, er Gud.
15. Lyder ni inte Herren utan sätter er upp mot honom, då skall han vända sin vrede mot er och er kung.
16. Nu skall ni med egna ögon få se det stora under som Herren utför.
17. Jag skall ropa till Herren, och fastän det är mitt i veteskörden skall han låta det åska och regna. Då måste ni inse att det i Herrens ögon var en stor synd som ni begick när ni begärde en kung.«
18. Samuel ropade till Herren, och Herren lät det åska och regna den dagen, så att alla överväldigades av fruktan för Herren och för Samuel
19. och sade: »Be för oss, dina tjänare, till Herren, din Gud, att vi slipper dö, fastän vi har rågat våra synders mått med att begära en kung.«
20. Då lugnade Samuel folket. »Det ni har gjort är en svår synd, men vänd er inte för den skull bort från Herren utan tjäna honom av hela ert hjärta.
21. Vänd er inte bort från honom för att följa tomma avgudar, som varken kan gagna eller rädda, eftersom de inte är något annat än tomhet.
22. För sitt höga namns skull vill Herren inte förskjuta sitt folk; han har ju valt att göra er till sitt folk.
23. Och själv skulle jag synda svårt mot Herren om jag upphörde att be för er; i stället vill jag lära er vad som är gott och rätt.