9. När Saul vände sig om för att lämna Samuel förvandlade Gud hans hjärta och sinne, och alla tecken inträffade redan samma dag.
10. I Giva kom en skara profeter emot honom, Guds ande föll över Saul, och han greps av extas liksom de.
11. Då de som kände Saul sedan länge såg att han betedde sig som en profet bland profeter, sade de till varandra: »Vad har tagit åt Kishs son? Hör Saul också till profeterna?«
12. Och en man från trakten sade: »Vem är då deras fader?« På det viset uppkom talesättet: »Hör Saul också till profeterna?«
13. När den profetiska extasen var över återvände Saul hem.
14. Hans farbror frågade var han och tjänaren hade varit. »Vi har varit ute och letat efter åsnorna«, svarade Saul, »men när vi inte såg till dem någonstans gick vi till Samuel.« —
15. »Vad sade han?« frågade farbrodern.
16. »Han talade om för oss att åsnorna hade kommit till rätta«, svarade Saul. Men vad Samuel hade sagt om kungavärdigheten, det berättade Saul inte för sin farbror.
17. Samuel kallade samman israeliterna inför Herren i Mispa,
18. och där talade han till dem: »Så säger Herren, Israels Gud: Det var jag som förde Israel ut ur Egypten och räddade er undan egypterna och alla de välden som förtryckte er.
19. Men nu har ni förkastat denne er Gud, som har hjälpt er i alla olyckor och trångmål, och i stället begärt att få en kung till herre över er. Träd nu fram inför Herren, stam för stam och släkt för släkt.«
20. Samuel lät alla Israels stammar stiga fram, och lotten föll på Benjamins stam.
21. När han sedan lät Benjamins stam stiga fram, släkt för släkt, föll lotten på Matris släkt. Då fick Matris släkt stiga fram, man för man, och lotten föll på Saul, Kishs son. De sökte efter honom, och när de inte kunde finna honom
22. vände de sig på nytt till Herren och frågade om Saul verkligen hade kommit. Och Herren svarade: »Han har gömt sig borta i lägret.«
23. Då sprang de dit och hämtade honom, och där han nu stod bland folket var han huvudet högre än alla andra.
24. Samuel sade: »Här ser ni den som Herren har utvalt. Hans like finns inte i hela folket.« Då jublade alla och ropade: »Leve konungen!«
25. Samuel tillkännagav de kungliga rättigheterna för folket och upptecknade dem i en bokrulle som han lade i förvar inför Herren. Därefter lät han alla gå hem var och en till sitt.
26. Också Saul vände hem till Giva, följd av en skara krigare som Gud hade kallat.
27. Men några ondsinta män visade sitt förakt för Saul. »Skulle den där kunna rädda oss?« frågade de, och några hyllningsgåvor gav de honom inte.