16. Tro inte att jag är en dålig människa. Hela tiden var det min sorg och förtvivlan som fick mig att tala.«
17. Då sade Eli: »Gå i frid! Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om.«
18. Hanna tackade vördnadsfullt och gick sin väg. Sedan åt hon och såg inte längre sorgsen ut.
19. Nästa morgon steg de tidigt upp och tillbad Herren i templet och vände sedan åter till Rama. När nu Elkana låg med sin hustru Hanna kom Herren ihåg henne,
20. och när året var till ända hade hon blivit havande och fött en son. Hon gav honom namnet Samuel, »ty«, sade hon, »jag bad Herren om honom«.
21. När Elkana och hela hans familj gick upp till Shilo för att förrätta det årliga offret till Herren och frambära sitt löftesoffer,
22. följde Hanna inte med. »Jag väntar tills pojken har blivit avvand«, sade hon till sin man, »då skall jag ta med honom och han skall få träda fram inför Herren och stanna där för all framtid.«
23. Elkana svarade: »Gör som du finner bäst och vänta tills han är avvand. Må Herren låta det bli som du har sagt.«Hanna stannade hemma och ammade sin son till dess han var avvand.
24. Då följde hon med Elkana, och de hade med sig en treårig tjur, en säck mjöl och en lägel vin. Så fördes pojken till Herrens hus i Shilo, han var med dem när de trädde fram inför Herren. Fadern offrade det slaktoffer som han varje år brukade frambära åt Herren. Sedan förde han fram pojken
25. och offrade tjuren. Hanna, pojkens mor, tog honom med sig till Eli
26. och sade: »Hör på mig, herre. Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren.
27. Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om.
28. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.«Därefter tillbad de Herren i Shilo.