12. Hon bad länge inför Herren, och Eli satt och iakttog hennes läppar.
13. Hon bad nämligen tyst för sig själv och rörde läpparna utan att orden hördes. Eli trodde att hon var berusad.
14. »Hur länge skall du bära dig åt så där«, sade han, »se till att bli av med ruset!«
15. Men Hanna svarade: »Nej, herre, jag är en ordentlig kvinna. Vin eller öl har jag inte druckit, men jag har burit fram mina sorger för Herren.
16. Tro inte att jag är en dålig människa. Hela tiden var det min sorg och förtvivlan som fick mig att tala.«
17. Då sade Eli: »Gå i frid! Israels Gud skall ge dig vad du har bett honom om.«
18. Hanna tackade vördnadsfullt och gick sin väg. Sedan åt hon och såg inte längre sorgsen ut.
19. Nästa morgon steg de tidigt upp och tillbad Herren i templet och vände sedan åter till Rama. När nu Elkana låg med sin hustru Hanna kom Herren ihåg henne,