15. Då sade Gud till Noa:
16. »Gå ut ur arken tillsammans med din hustru, dina söner och sonhustrur.
17. Alla de djur av alla slag som du har hos dig, fåglar, fyrfotadjur och alla kräldjur som finns på jorden, skall du ta med dig ut, och det skall bli ett myller av dem på jorden; de skall vara fruktsamma och föröka sig.«
18. Och Noa gick ut ur arken tillsammans med sina söner och sin hustru och sina sonhustrur.
19. Alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, allt som myllrar på jorden, gick ut ur arken, den ena arten efter den andra.
20. Noa byggde ett altare åt Herren. Han tog fyrfotadjur och fåglar av alla rena arter och offrade dem som brännoffer på altaret.
21. Och Herren kände den blidkande lukten, och han sade till sig själv: »Aldrig mer skall min förbannelse drabba marken för människans skull, för att hon alltifrån ungdomen har ett ont uppsåt. Jag skall aldrig mer förgöra allt levande, så som jag nu har gjort.
22. Så länge jorden bestårskall sådd och skörd, köld och värme,sommar och vinter, dag och nattaldrig upphöra att skifta.«