11. Invånarna i landet, kanaaneerna, såg sorgehögtiden i Goren Haatad, och de sade: »Där håller egypterna en stor sorgehögtid.« Därför kallade man platsen Avel Misrajim; det ligger på andra sidan Jordan.
12. Jakobs söner gjorde med sin far så som han hade befallt dem:
13. de förde honom till Kanaan och begravde honom i grottan på fältet i Makpela, det fält utanför Mamre som Abraham köpt som gravplats av hettiten Efron.
14. När Josef hade begravt sin far återvände han till Egypten med sina bröder och alla andra som hade följt med honom till hans fars begravning.
15. När Josefs bröder tänkte på att deras far var borta sade de: »Kanske Josef hyser agg till oss och vill ge igen för allt ont vi har gjort honom.«
16. Därför skickade de bud till Josef och lät säga: »Innan han dog bad din far
17. att vi skulle säga till dig: ’Vi ber dig förlåta oss, dina bröder, vår synd och skuld. Vi har gjort dig mycket ont.’ Så förlåt oss, din fars Guds tjänare, den synd vi har begått!« Vid dessa ord brast Josef i gråt.
18. Sedan kom också bröderna själva och föll ner inför honom och sade: »Vi är dina slavar.«
19. Men Josef sade till dem: »Var inte rädda. Jag är ju inte Gud!
20. Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv.
21. Var inte rädda, jag skall sörja för er och era barn.« Så talade han lugnande och uppmuntrande till dem.
22. Josef bodde kvar i Egypten tillsammans med sin släkt, och han levde i 110 år.
23. På Efraims sida fick han se barn i tredje led, och barn till Manasses son Makir kunde han uppta som sina.
24. Josef sade till sina fränder: »Jag skall snart dö, men Gud kommer att ta sig an er och föra er från detta land upp till det land som han med ed har lovat Abraham, Isak och Jakob.«
25. Sedan tog han en ed av Israels ättlingar och sade: »Gud kommer att ta sig an er, och då skall ni föra mina ben härifrån.«
26. Så dog Josef i en ålder av 110 år, och han blev balsamerad och lagd i en kista i Egypten.