9. Josef svarade sin far: »Det är mina söner som Gud har gett mig här.« — »Kom hit med dem till mig«, sade Israel, »så får jag välsigna dem.«
10. Israel var skumögd av ålder och såg illa. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i famn.
11. Och Israel sade till Josef: »Jag trodde inte att jag skulle få se dig igen, och nu har Gud låtit mig få se dina barn också!«
12. Josef lyfte ner dem ur Israels knä och bugade sig till jorden.
13. Sedan tog Josef Efraim i sin högra hand, så att Israel fick honom till vänster, och Manasse i sin vänstra hand, så att Israel fick honom till höger, och förde fram dem till Israel.
14. Men Israel sträckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, fastän han var den yngre, och sin vänstra hand lade han på Manasses huvud. Han korsade alltså sina händer. Men Manasse var den förstfödde.
15. Israel välsignade dem och sade:»Den Gud som mina fäder höll sig till,Abraham och Isak,den Gud som har varit min herdefrån min första stund till denna dag,
16. den ängel som löst mig från allt ont,han må välsigna dessa barn.Genom dem skall mitt namn leva vidare,mitt och mina fäders, Abrahams och Isaks.Må de föröka sig och bli talrika på jorden.«
17. Josef ogillade att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud och grep därför tag i faderns hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses.