4. Och de fula och magra korna åt upp de sju vackra och feta. Sedan vaknade farao.
5. Men han somnade om och hade en ny dröm. Han såg sju ax komma upp på samma strå, välmatade och fina.
6. Efter dem såg han sju andra ax skjuta upp, tunna och svedda av östanvinden.
7. Och de tunna axen slukade de sju välmatade och fulla axen. Sedan vaknade farao och förstod att han hade drömt.
8. På morgonen var farao fylld av oro och skickade bud efter alla siarpräster och visa män i Egypten. Farao berättade sina drömmar för dem, men ingen kunde tyda dem åt honom.
9. Då tog förste munskänken till orda: »Nu måste jag påminna om mina försyndelser.
10. En gång hade farao blivit vred på sina tjänare och låtit sätta mig i häkte hos befälhavaren för livgardet, mig och förste bagaren.
11. Där hade vi under samma natt var sin dröm, han och jag, och våra drömmar hade var sin särskilda tydning.
12. Hos oss hade vi en ung hebré som var slav hos gardesbefälhavaren. Vi berättade våra drömmar för honom, och han tydde dem för oss, varje dröm för sig.
13. Och så som han hade uttytt för oss, så blev det: jag fick tillbaka min ställning och den andre blev upphängd.«
14. Då lät farao skicka efter Josef, och man skyndade sig att hämta honom från fängelset. Josef fick raka sig och byta kläder, och så kom han inför farao.
15. Farao sade till Josef: »Jag har haft en dröm, men det finns ingen som kan tyda den. Nu har jag fått veta att du kan tyda de drömmar som du får höra.«
16. Josef svarade farao: »Inte jag! Men Gud skall ge farao ett lyckosamt svar.«
17. Då sade farao till Josef: »Jag drömde att jag stod på Nilstranden.