19. De sade till varandra: »Titta, där har vi vår drömmare!
20. Kom så dödar vi honom! Vi kastar honom i en brunn och säger att han har blivit uppäten av ett vilddjur. Då får vi se vad det blir av hans drömmar!«
21. Men när Ruben hörde detta försökte han rädda honom från de andra och sade: »Nej, vi får inte slå ihjäl honom!«
22. Och Ruben sade till dem: »Spill inget blod! Kasta honom i brunnen här ute i öknen, men skada honom inte!« Han ville nämligen rädda honom från de andra för att sedan kunna föra honom tillbaka till hans far.
23. När Josef kom fram till sina bröder slet de av honom hans dräkt, den fotsida dräkt som han hade på sig.
24. Sedan tog de honom och kastade honom i brunnen. Brunnen var tom, där fanns inget vatten.
25. När de sedan hade slagit sig ner för att äta fick de syn på en karavan med ismaeliter; de kom från Gilead och deras kameler var lastade med ladanum, balsam och mastix som skulle föras ner till Egypten.