21. Så skickades Jakobs gåva i väg före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.
22. Under natten steg Jakob upp, tog med sig sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabbok vid vadstället.
23. Han lät dem gå över floden och lät föra över allt som tillhörde honom.
24. Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom tills dagen grydde.
25. När han såg att han inte kunde besegra Jakob slog han till honom på höftbenet, så att höften gick ur led när de brottades med varandra.
26. »Släpp mig«, sade mannen, »dagen gryr!« Men Jakob svarade: »Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.«
27. Han frågade honom: »Vad är ditt namn?« — »Jakob«, svarade han.
28. Då sade han: »Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.«
29. Jakob bad honom: »Låt mig få veta ditt namn.« Han svarade: »Varför frågar du mig om mitt namn?« Och han välsignade honom där.
30. Jakob kallade platsen Penuel, »ty«, sade han, »jag såg Gud ansikte mot ansikte och ändå skonades mitt liv«.
31. När han lämnade Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på grund av sin skadade höft.
32. Detta är anledningen till att israeliterna ännu i denna dag inte äter nervsträngen över höftbenet: han slog Jakob på höftbenet, på höftnerven.