1. Jakob fortsatte sin färd, och plötsligt råkade Guds änglar på honom.
2. När Jakob såg dem sade han: »Detta är Guds skara«, och han kallade platsen Machanajim.
3. Jakob skickade budbärare i förväg till sin bror Esau i Seir, dvs. landet Edom,
4. med detta uppdrag: »Säg till min herre Esau: Så säger din tjänare Jakob: Jag har varit hos Laban och bott där borta ända tills nu.
5. Jag har fått kor, åsnor och får, slavar och slavinnor, och nu skickar jag bud för att underrätta dig, herre, i hopp om att vinna din välvilja.«
6. Budbärarna kom tillbaka till Jakob och berättade: »Vi har varit hos din bror Esau, han är redan på väg mot dig med 400 man.«
7. Då blev Jakob förskräckt och fylldes av oro. Han delade upp folket han hade med sig, liksom får och kor och kameler, i två skaror.
8. Han tänkte: »Om Esau överfaller den ena, så kan den andra slippa undan.«
9. Jakob bad: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och din släkt, så skall jag låta det gå dig väl.’
10. Jag är inte värd alla dina välgärningar och all den trofasthet du har visat mig. Jag ägde inte mer än min stav när jag gick över Jordan, och nu står jag här med dessa båda skaror.
11. Rädda mig undan min bror Esau, jag fruktar att han annars kommer och slår ihjäl mig och de mina, både mödrarna och barnen.
12. Du har ju själv sagt: Jag skall låta det gå dig väl och göra dina ättlingar oräkneliga, de skall bli som sanden vid havet.«
13. Jakob stannade där över natten och valde ut en gåva till sin bror Esau av det han hade förvärvat: