15. Är vi inte som främlingar för honom? Han har ju sålt oss och själv gjort slut på det han fick för oss.
16. Men den rikedom som Gud har berövat vår far, den tillhör helt och hållet oss och våra barn. Gör därför allt vad Gud har sagt till dig.«
17. Då bröt Jakob upp och lät sina barn och hustrur sitta upp på kamelerna.
18. Han förde med sig all sin boskap och alla ägodelar han hade förvärvat — den boskap han hade förvärvat i Paddan Aram. Han skulle nu bege sig till sin far Isak i Kanaan.
19. Laban var borta och klippte sina får, och så kunde Rakel stjäla med sig sin fars husgudar.
20. Jakob lurade aramén Laban och talade inte om för honom att han tänkte ge sig i väg.
21. Han gav sig i väg med allt han hade, han gick över Eufrat och ställde färden mot Gileads bergsbygd.
22. På tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.
23. Då tog han med sig männen i sin släkt och satte efter honom, och efter sju dagar hade han hunnit ifatt honom i Gileads bergsbygd.
24. Men på natten kom Gud till aramén Laban i en dröm och sade till honom: »Akta dig för att säga ett enda ord till Jakob!«
25. När nu Laban hann upp Jakob hade Jakob slagit läger i bergen. Också Laban och hans män slog läger i Gileads bergsbygd.
26. Laban sade till Jakob: »Vad är nu detta? Du har lurat mig och rövat bort mina döttrar som om de vore krigsbyte.
27. Varför smög du dig bort och lurade mig, varför sade du ingenting till mig, så att jag kunde ta avsked av dig med fest och sång, med tamburin och lyra?
28. Du unnade mig inte ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar till avsked. Du har handlat som en dåre.
29. Det står i min makt att skada dig, men din faders Gud sade till mig i natt: ’Akta dig för att säga ett enda ord till Jakob!’
30. Och om du nu hade en sådan hemlängtan att du måste i väg, så behövde du väl inte stjäla mina gudar?«
31. Jakob svarade Laban: »Jag var rädd och trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld.