9. Gå bort till småboskapen och hämta två fina killingar, så skall jag laga till en av din fars älsklingsrätter.
10. Den skall du bära in till din far, så att han får äta och sedan kan välsigna dig innan han dör.«
11. Jakob invände: »Men min bror Esau är ju luden och jag är alldeles slät.
12. Om min far rör vid mig står jag där som en bedragare och drar över mig förbannelse i stället för välsignelse.«
13. Hans mor svarade: »Den förbannelsen får komma över mig, min son! Gör nu som jag säger och gå och hämta killingarna.«
14. Han gick och hämtade killingarna åt sin mor, och hon lagade till en av hans fars älsklingsrätter.
15. Och Rebecka tog fram sin äldste son Esaus festkläder, som hon hade hos sig, och lät Jakob, den yngste sonen, sätta på sig dem.
16. Med skinnet från killingarna täckte hon hans händer och hans bara hals.
17. Sedan gav hon Jakob den välsmakande rätten och bröd som hon hade bakat,
18. och han bar in det till sin far. »Far«, sade han och Isak svarade: »Ja, min son. Vem är du?«
19. Jakob sade: »Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av viltet som jag har fått, så att du sedan kan ge mig din välsignelse.«
20. Då sade Isak: »Hur fick du tag i det så snabbt, min son?« Jakob svarade: »Herren, din Gud, lät det komma i min väg.«
21. Isak sade: »Kom fram hit, min son, så att jag får röra vid dig och känna om du verkligen är min son Esau.«
22. Jakob gick fram till sin far Isak så att han fick röra vid honom, och Isak sade: »Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.«
23. Han kände inte igen honom, eftersom Jakobs händer var ludna som hans bror Esaus, och därför välsignade han honom.
24. Han frågade: »Är du verkligen min son Esau?« — »Ja«, svarade Jakob.
25. Då sade Isak: »Sätt fram maten, min son, så att jag får äta av viltet som du har med dig och kan ge dig min välsignelse.« Jakob satte fram åt honom, så att han fick äta, och gav honom vin att dricka.