27. När han då gick fram och kysste honom kände Isak lukten av hans kläder. Och han välsignade honom och sade:»Som doften från marker som Herren välsignatär doften av min son.
28. Gud skall ge dig dagg från himlen,fruktbar jord,säd och vin i rikt mått.
29. Folkslag skall tjäna dig,folk bli dig underdåniga.Härska över dina bröder!Må din mors söner böja sig för dig.Förbannad den som förbannar digoch välsignad den som välsignar dig!«
30. När Isak hade välsignat Jakob och Jakob just hade lämnat sin far kom hans bror Esau hem från jakten.
31. Också han lagade en god måltid och bar in den till sin far och sade till honom: »Vill du resa dig upp, far, och äta av viltet som din son har med sig, så att du sedan kan ge mig din välsignelse?«
32. Isak frågade honom: »Vem är du?« — »Jag är Esau, din son, din förstfödde«, svarade han.
33. Isak greps av förfäran och sade: »Vem var det då som kom in till mig med något vilt han hade skjutit? Jag åt av allt innan du kom, och sedan gav jag honom min välsignelse.«
34. När Esau hörde vad hans far sade gav han upp ett skri av förtvivlan. »Välsigna mig också, far«, bad han.
35. Isak svarade: »Din bror handlade svekfullt och tog välsignelsen du skulle ha fått.«
36. Då sade Esau: »Inte för inte heter han Jakob: två gånger har han bedragit mig. Min förstfödslorätt tog han, och nu har han tagit min välsignelse.« Och Esau frågade: »Har du ingen välsignelse kvar åt mig?«