20. Men staden här framme ligger så nära att jag kan fly dit. Det är bara en liten stad, låt mig få söka min tillflykt där och rädda mitt liv — den är ju så liten!«
21. Han svarade: »Ja, det skall bli som du vill, också den här gången. Jag skall inte förstöra den stad du talar om.
22. Men fly dit så fort du kan, jag kan ingenting göra förrän du är där.« Så fick staden namnet Soar.
23. När solen gick upp över jorden var Lot framme i Soar.
24. Då lät Herren ett regn falla över Sodom och Gomorra, ett regn av svavel och eld från Herren, från himlen,
25. och han förstörde dessa städer och hela slätten och förintade dem som bodde i städerna och det som växte på marken.
26. Men Lots hustru som gick efter honom såg sig tillbaka. Då förvandlades hon till en saltstod.
27. Tidigt på morgonen begav sig Abraham till den plats där han stått inför Herren.
28. När han såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet fick han se röken stiga som från en smältugn.
29. När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han alltså på Abraham och lät Lot komma undan den förstörelse som drabbade städerna där Lot hade bott.
30. Lot lämnade Soar och slog sig ner i bergsbygden tillsammans med sina båda döttrar. Han vågade inte stanna i Soar, och nu bodde han och hans båda döttrar i en grotta.
31. Då sade en dag den äldre dottern till den yngre: »Vår far är gammal, och det finns inga män här i landet som kan göra oss med barn på vanligt vis.
32. Vi ger vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom. Så skaffar vi barn genom vår far.«