16. Jag skall välsigna henne, jag skall låta henne skänka dig en son. Jag skall välsigna henne, så att folk och kungar skall härstamma från henne.«
17. Då föll Abraham ner på sitt ansikte, men han log och tänkte: »Inte kan man bli far när man är hundra år gammal? Och inte kan Sara föda barn, hon som är nittio år?«
18. Och Abraham sade till Gud: »Måtte Ismael få leva i ditt hägn!«
19. Men Gud sade: »Din hustru Sara skall verkligen föda dig en son, och du skall ge honom namnet Isak. Med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund: jag skall vara hans Gud och hans ättlingars Gud.
20. Vad Ismael angår har jag hört din bön: jag skall välsigna honom så att han blir fruktsam och förökar sig övermåttan. Han skall bli far till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk.
21. Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.«
22. När Gud hade talat med Abraham lämnade han honom och steg upp igen.
23. Abraham tog sin son Ismael och alla slavar av manligt kön som fanns hos honom, både dem som var födda hos honom och dem som han hade köpt, och skar redan samma dag bort deras förhud, så som Gud hade befallt honom.
24. Abraham var 99 år då hans förhud skars bort,
25. och hans son Ismael var 13 år då han blev omskuren.
26. På samma dag blev Abraham och hans son Ismael omskurna.