39. Nikanor lämnade Jerusalem och slog läger i Bet-Horon, där en här från Syrien förenade sig med honom.
40. Judas slog läger i Hadasha med 3 000 man. Och Judas bad denna bön:
41. »En gång när de kungliga sändebuden hädade gick din ängel ut och dräpte 185 000 man i deras här.
42. Låt också denna här bli krossad under vårt anfall i dag, låt de överlevande bli varse att det var onda ord som deras ledare yttrade mot ditt tempel, och döm honom som hans ondska förtjänar!«
43. Härarna möttes i strid den trettonde dagen i månaden adar, och Nikanors här blev krossad. Han själv var den förste som föll i striden,
44. och när folket i hans här märkte att han hade stupat kastade de sina vapen och flydde.
45. Judas män förföljde dem under en dagsmarsch, från Hadasha tills de kom till Geser, och de blåste i signaltrumpeterna under förföljandet.
46. Då kom det ut folk från alla judiska byar i trakten och inringade den flyende hären, så att den tvingades tillbaka mot förföljarna. Alla höggs ner med svärd, och inte en enda man blev kvar i livet.
47. Israeliterna tog deras vapen och förråd. De högg av Nikanors huvud och hans högra hand, som han hade höjt i övermod. De tog med sig både huvudet och handen och höjde upp dem till beskådande utanför Jerusalem.
48. Folket jublade högt och firade den dagen som en stor glädjedag.
49. Och de bestämde att denna dag skulle firas varje år den trettonde adar.
50. Sedan rådde fred i Judeen en kort tid.