32. Ungefär 500 man stupade på Nikanors sida, och resten flydde till Davids stad.
33. Därefter gick Nikanor upp på Sionberget, och en del av prästerna kom ut från tempelområdet tillsammans med några av folkets äldste för att möta honom med fredshälsning och visa honom det brännoffer som man förrättade för kungens välgång.
34. Men han skymfade dem, gjorde narr av dem och behandlade dem så att de blev orena. Han förde övermodigt tal,
35. och i sin förbittring svor han denna ed: »Om inte Judas och hans här omedelbart utlämnas åt mig kommer jag att sätta eld på detta hus så snart jag kommer välbehållen tillbaka.« Sedan gick han därifrån i fullt raseri.
36. Då gick prästerna in och ställde sig framför altaret och tempelhuset. De brast i gråt och sade:
37. »Det var du själv som utvalde detta hus till att bära ditt namn och vara ett hus för ditt folks bön och åkallan.
38. Straffa denne man och hans här, och låt dem falla för svärdet! Kom ihåg deras hädelser, och låt dem inte behålla livet!«
39. Nikanor lämnade Jerusalem och slog läger i Bet-Horon, där en här från Syrien förenade sig med honom.
40. Judas slog läger i Hadasha med 3 000 man. Och Judas bad denna bön: