12. En grupp skriftlärda samlades emellertid och gick till Alkimos och Bakchides för att försöka få en rättvis uppgörelse till stånd.
13. Hasiderna var de första bland israeliterna som bad motståndarna om fred.
14. De sade sig att när det var en präst av Arons ätt som hade kommit med trupperna skulle han inte göra dem något ont.
15. Han talade också med dem om fred och försoning och försäkrade med ed: »Vi kommer inte att försöka skada vare sig er eller era vänner.«
16. De litade på honom, men han grep 60 män ur deras krets och dödade dem på en och samma dag, och det blev som skriften säger:
17. Dina heligas kött och blod spred de ut runt om Jerusalem, och det fanns ingen som begravde dem.
18. Hela folket greps av skräck och förfäran. »Det finns ingen respekt för sanning och rätt hos dessa människor«, sade man, »de har ju brutit fördraget och eden de svor.«
19. Därefter lämnade Bakchides Jerusalem och slog läger i Bet-Sajit. Han lät sina män gripa många av överlöparna som kommit till honom och dessutom några som tillhörde folket, dödade dem alla och kastade dem i den stora brunnen.
20. Han överlämnade landet åt Alkimos och lämnade kvar trupper som skulle stödja honom. Därpå återvände Bakchides till kungen.
21. Men Alkimos måste kämpa för sin ställning som överstepräst.