7. Och de såg att hedningarnas här var stark, väl försedd med rustningar och omgiven av kavalleri, och det var stridsvana krigare.
8. Då sade Judas till sina män: »Var inte rädda för att de är så många, tappa inte modet inför deras anlopp!
9. Kom ihåg hur våra fäder blev räddade i Röda havet när farao förföljde dem med sin här.
10. Nu skall vi ropa till himlen i hopp om att han är oss nådig och kommer ihåg förbundet med våra fäder. Då krossar han hären där borta under vårt anfall i dag,
11. och alla hedningar får lära sig att det finns en som befriar och räddar Israel.«
12. När fienderna såg dem och märkte att de ryckte fram
13. marscherade de ut till strid från lägret. Judas män blåste i trumpeterna.
14. Härarna drabbade samman, och hedningarna blev slagna och flydde till slätten,
15. men hela eftertruppen blev nerhuggen. De förföljde dem ända till Geser och ut på Idumeens, Ashdods och Jamnias slätter, och omkring 3 000 fiender stupade.
16. När Judas och hans här vände tillbaka från förföljandet
17. sade han till folket: »Låt er inte lockas av bytet, för vi har ännu en strid framför oss.
18. Gorgias är inte långt från oss i bergen med sin här. Nu måste ni hålla stånd mot våra fiender och kämpa mot dem. Sedan kan ni tryggt ta för er av bytet.«
19. Judas hade knappt talat färdigt förrän man såg en truppavdelning marschera fram vid bergets fot.
20. Men fienderna märkte att de var slagna och att man höll på att bränna lägret, ty röken syntes tydligt och visade vad som hade hänt.
21. När de uppfattade detta tappade de modet fullständigt, och då de dessutom fick se Judas här stå stridsberedd på slätten
22. flydde de allesammans till Filisteen.
23. Judas återvände då för att plundra lägret, och där tog de mängder av guld och silver, blå och röda purpurtyger och andra dyrbarheter.
24. På återvägen sjöng de och lovprisade himlen, som tillbörligt är, ty evigt varar hans nåd.
25. En stor räddningens dag var detta för Israel.