14. Härarna drabbade samman, och hedningarna blev slagna och flydde till slätten,
15. men hela eftertruppen blev nerhuggen. De förföljde dem ända till Geser och ut på Idumeens, Ashdods och Jamnias slätter, och omkring 3 000 fiender stupade.
16. När Judas och hans här vände tillbaka från förföljandet
17. sade han till folket: »Låt er inte lockas av bytet, för vi har ännu en strid framför oss.
18. Gorgias är inte långt från oss i bergen med sin här. Nu måste ni hålla stånd mot våra fiender och kämpa mot dem. Sedan kan ni tryggt ta för er av bytet.«
19. Judas hade knappt talat färdigt förrän man såg en truppavdelning marschera fram vid bergets fot.
20. Men fienderna märkte att de var slagna och att man höll på att bränna lägret, ty röken syntes tydligt och visade vad som hade hänt.
21. När de uppfattade detta tappade de modet fullständigt, och då de dessutom fick se Judas här stå stridsberedd på slätten
22. flydde de allesammans till Filisteen.
23. Judas återvände då för att plundra lägret, och där tog de mängder av guld och silver, blå och röda purpurtyger och andra dyrbarheter.
24. På återvägen sjöng de och lovprisade himlen, som tillbörligt är, ty evigt varar hans nåd.
25. En stor räddningens dag var detta för Israel.
26. De överlevande bland fienderna kom till Lysias och rapporterade allt som hade inträffat.
27. När han fick höra det blev han bekymrad och nedslagen över att det inte hade gått som han velat med Israel och över att kungens befallning till honom inte hade blivit utförd.
28. Följande år mönstrade han 60 000 elitsoldater och 5 000 ryttare för att slutföra kriget mot Israel.
29. De föll in i Idumeen och slog läger vid Bet-Sur, och Judas kom emot dem med 10 000 man.
30. När han såg hur stark fiendehären var bad han denna bön: »Välsignad är du, Israels räddare, du som med din tjänare Davids hand gjorde jättens anfall om intet och som utlämnade filisteernas här åt Jonatan, Sauls son, och åt hans väpnare.