44. Och alla samlades för att vara stridsberedda under åkallan och bön om nåd och barmhärtighet.
45. Jerusalem var som en obebodd öken.Av dem hon fött fanns ingen kvar i hennes hus.Den heliga platsen var besudlad,och borgen hölls av främlingar;där var ett tillhåll för hedningar.All glädje var försvunnen från Jakob,lyra och flöjt hade tystnat.
46. De samlades och gick till Mispa i närheten av Jerusalem, ty i Mispa hade Israel förr i tiden haft en böneplats.
47. Den dagen fastade de, och de svepte sig i säcktyg, strödde aska på huvudet och rev sönder sina kläder.
48. De öppnade skriftrullen med lagen för att få den vägledning som hedningarna sökte hos sina avgudabilder.
49. De lade fram prästernas ämbetsdräkter, gåvorna av den första skörden och tiondegåvorna och lät de nasirer som hade fullgjort sina löftesdagar ställa sig bredvid.
50. Och de ropade högt till himlen: »Vad skall vi göra med dessa män, och vart skall vi föra dem?
51. Din heliga plats är ju besudlad och skändad, och dina präster lever i sorg och förnedring.
52. Och nu har hedningarna förenat sig mot oss för att göra slut på oss; du vet vad de tänker göra med oss.
53. Hur skall vi kunna stå emot deras angrepp om inte du hjälper oss?«
54. Och de blåste i trumpeterna, och ropen skallade.
55. Därefter utsåg Judas officerare åt folket, som skulle föra befäl över tusen, hundra, femtio och tio man.
56. Till dem som var upptagna med husbyggen, giftermål eller vinplantering, liksom till de räddhågade, sade han att de skulle gå hem var och en till sitt, som lagen föreskriver.
57. Sedan bröt hären upp och gick i ställning söder om Emmaus.
58. Där sade Judas: »Fäst upp era kläder, ta mod till er och gör er redo för i morgon. Då skall vi strida mot dessa hedningar som har förenat sig mot oss för att förinta oss och vårt tempel.
59. Ty det är bättre för oss att dö i striden än att se på när olyckan drabbar vårt folk och templet.
60. Som himlen vill, så låter han det ske.«