42. Judas och hans bröder märkte att förtrycket hade tilltagit och att trupperna hade slagit läger i deras land, och de fick kännedom om kungens befallningar som innebar att folket skulle utplånas och förintas.
43. Då sade de till varandra: »Vi måste rädda vårt folk ur fördärvet och kämpa för vårt folk och för templet.«
44. Och alla samlades för att vara stridsberedda under åkallan och bön om nåd och barmhärtighet.
45. Jerusalem var som en obebodd öken.Av dem hon fött fanns ingen kvar i hennes hus.Den heliga platsen var besudlad,och borgen hölls av främlingar;där var ett tillhåll för hedningar.All glädje var försvunnen från Jakob,lyra och flöjt hade tystnat.
46. De samlades och gick till Mispa i närheten av Jerusalem, ty i Mispa hade Israel förr i tiden haft en böneplats.