37. Själv tog kungen med sig den återstående hälften av trupperna. Han lämnade sin huvudstad Antiochia — detta var år 147 — gick över Eufrat och marscherade genom de övre provinserna.
38. Lysias valde ut Ptolemaios, Dorymenes son, samt Nikanor och Gorgias, tre dugliga män som räknades till kungens vänner.
39. Han skickade med dem 40 000 man fotfolk och 7 000 ryttare, som skulle falla in i Judeen och förhärja landet enligt kungens order.
40. De bröt upp med alla sina trupper och kom till trakten av Emmaus på slätten, där de slog läger.
41. När köpmännen i området hörde talas om dem kom de till lägret med väldiga mängder av guld och silver och med fångkedjor för att köpa israeliterna som slavar. Armén förstärktes också med trupper från Syrien och Filisteen.
42. Judas och hans bröder märkte att förtrycket hade tilltagit och att trupperna hade slagit läger i deras land, och de fick kännedom om kungens befallningar som innebar att folket skulle utplånas och förintas.
43. Då sade de till varandra: »Vi måste rädda vårt folk ur fördärvet och kämpa för vårt folk och för templet.«
44. Och alla samlades för att vara stridsberedda under åkallan och bön om nåd och barmhärtighet.
45. Jerusalem var som en obebodd öken.Av dem hon fött fanns ingen kvar i hennes hus.Den heliga platsen var besudlad,och borgen hölls av främlingar;där var ett tillhåll för hedningar.All glädje var försvunnen från Jakob,lyra och flöjt hade tystnat.