22. Kungens ord rättar vi oss inte efter, och från vår gudsdyrkan skall vi inte vika, vare sig åt höger eller åt vänster.«
23. Just som han sagt detta trädde en judisk man fram i allas åsyn för att offra på altaret i Modein enligt kungens förordning.
24. När Mattathias såg det greps han av en helig iver som kom honom att darra i sitt innersta. Lågande av rättfärdig vrede rusade han fram och högg ner mannen invid altaret.
25. På samma gång dödade han kungens man som övervakade offrandet, och altaret rev han ner.
26. Så värnade han lagen med helig iver, så som Pinechas hade gjort mot Simri, Salus son.
27. Och Mattathias ropade högt ut över staden: »Följ med mig härifrån, alla som ivrar för lagen och stöder förbundet!«
28. Sedan flydde han med sina söner till bergen och lämnade kvar allt de ägde i staden.
29-30. Många som längtade efter rättfärdighet och rättvisa drog då ut i öknen med sina barn, sina hustrur och sin boskap för att bosätta sig där, ty det onda hade drabbat dem hårt.
31. Det kom bud till kungens män och till trupperna i Jerusalem, Davids stad, att folk som trotsade kungens befallning hade dragit ut till grottorna i ödemarken.
32. En stor styrka tog då upp jakten på dem, spårade upp dem och gick i ställning mitt emot dem. Det var på sabbatsdagen de började striden.
33. De sade till dem: »Låt det vara nog! Kom ut och gör som kungen har befallt, så skall ni få leva.«