7. Han grupperade sina män med ryttarna inne bland fotfolket — fiendens kavalleri var oerhört talrikt.
8. De blåste i trumpeterna; Kendebaios och hans här slogs på flykten, och det blev stort manfall på deras sida. De överlevande flydde till fästningen.
9. Johannes bror Judas blev nu sårad, men Johannes fortsatte förföljandet fram till Kedron, som Kendebaios hade befäst.
10. Några flydde till försvarstornen på Ashdods område; staden brände Johannes ner. Omkring 2 000 man stupade på fiendens sida. Själv återvände han välbehållen till Judeen.
11. Ptolemaios, Aboubos son, hade utnämnts till befälhavare över slätten vid Jeriko. Han byggde upp en stor förmögenhet,
12. ty han var översteprästens svärson.
13. Detta steg honom åt huvudet, så att han ville ta makten över hela landet, och han gjorde upp planer på att röja Simon och hans söner ur vägen genom svek.
14. Simon höll på att resa runt till städerna i landet för att se vad som behövde göras för dem. Han kom ner till Jeriko med sina söner Mattathias och Judas år 177 i elfte månaden, dvs. månaden shevat.
15. Aboubos son tog emot dem med låtsad hjärtlighet i det befästa hus som han hade byggt — Dok hette det. Han ordnade en stor fest för dem men gömde först ett antal män i huset.
16. När Simon och hans söner hade druckit sig rusiga gick Ptolemaios och hans folk ut efter sina vapen. De störtade sig över Simon i festsalen och dödade honom och hans båda söner och dessutom några av hans tjänare.
17. En så avskyvärd trolöshet visade Ptolemaios: han lönade gott med ont.