14. Simon höll på att resa runt till städerna i landet för att se vad som behövde göras för dem. Han kom ner till Jeriko med sina söner Mattathias och Judas år 177 i elfte månaden, dvs. månaden shevat.
15. Aboubos son tog emot dem med låtsad hjärtlighet i det befästa hus som han hade byggt — Dok hette det. Han ordnade en stor fest för dem men gömde först ett antal män i huset.
16. När Simon och hans söner hade druckit sig rusiga gick Ptolemaios och hans folk ut efter sina vapen. De störtade sig över Simon i festsalen och dödade honom och hans båda söner och dessutom några av hans tjänare.
17. En så avskyvärd trolöshet visade Ptolemaios: han lönade gott med ont.
18. Sedan skickade han en redogörelse för saken till kungen och bad denne skicka trupper till hans hjälp och överlämna städerna och landet åt honom.
19. En del av sina män skickade han till Geser för att röja Johannes ur vägen, och till de högre officerarna skrev han att de skulle infinna sig hos honom för att få silver och guld och andra gåvor.
20. Andra skickade han för att besätta Jerusalem och tempelberget.
21. Men en man skyndade i förväg till Geser och berättade för Johannes att hans far och hans bröder var döda och att Ptolemaios hade skickat folk för att mörda även honom.
22. Johannes blev djupt skakad av vad han hörde, och när männen kom för att ta livet av honom lät han gripa och döda dem, eftersom han visste att de stod honom efter livet.
23. Johannes historia i övrigt, hans krig, de bedrifter han utförde, de murbyggen han verkställde och allt annat han gjorde,
24. har nedtecknats i krönikan om hans tid som överstepräst alltifrån det han övertog ämbetet efter sin far.