29. Jonatan och hans folk märkte ingenting förrän på morgonen, eftersom de såg ljuset från eldarna.
30. Han satte efter dem men lyckades inte hinna upp dem, ty de hade kommit över Eleutherosfloden.
31. Jonatan vände sig då mot de araber som kallas sabadeer, slog dem och plundrade dem.
32. Sedan marscherade han därifrån till Damaskus och tågade vidare genom hela landet.
33. Simon drog också ut och tågade genom landet bort till Ashkelon och de befästa städerna däromkring. Dessutom vek han av till Joppe och försäkrade sig om staden.
34. Han hade nämligen hört att man tänkte överlämna fästningen åt Demetrios folk; nu förlade han en besättning där, som skulle bevaka den.
35. När Jonatan hade kommit tillbaka sammankallade han folkets äldste och beslöt i samråd med dem att börja bygga befästningar i Judeen.
36. Jerusalems murar skulle också höjas, och en hög mur skulle uppföras mellan borgen och staden, så att de blev åtskilda och borgen låg isolerad, utan möjlighet för besättningen att sälja eller köpa något.
37. Folket samlades till byggnadsarbetena i staden, där muren mot bäckravinen i öster delvis hade rasat. Jonatan reparerade också det så kallade Kafenata,
38. och Simon byggde upp Hadid i Låglandet, befäste staden och försåg den med portar och bommar.
39. Tryfon försökte nu ta makten över Asien och bli krönt, och han strävade efter att komma kung Antiochos till livs.
40. Han ville emellertid undvika att bli hejdad eller angripen av Jonatan och sökte efter en möjlighet att gripa honom för att röja honom ur vägen. Han begav sig därför till Bet-Shean.
41. Jonatan marscherade ut för att möta honom med 40 000 man, utvalda för reguljär strid, och han kom också till Bet-Shean.