15. ty vårt stöd är den hjälp som kommer från himlen. Vi har också blivit räddade från våra fiender, och våra fiender har tvingats på knä.
16. Nu har vi valt ut Noumenios, Antiochos son, och Antipatros, Jasons son, och skickat dem till romarna för att förnya vårt tidigare fördrag om vänskap och bistånd.
17. Vi har befallt dem att bege sig också till er för att framföra vår hälsning och överlämna detta brev om förnyandet av vårt brödraförhållande.
18. Vi emotser nu tacksamt svar från er om detta.
19. Här följer en avskrift av det brev som skickades till Onias:
20. Spartanernas kung Areios hälsar översteprästen Onias.
21. I en skrift har man funnit att spartaner och judar är bröder och att båda folken härstammar från Abraham.
22. Då vi nu har fått veta detta, är vi tacksamma om ni vill skriva till oss om era förhållanden.
23. Vi skriver också svar till er. Er boskap och egendom är vår, det vi äger tillhör er. Vår befallning är att närmare besked om detta skall framföras till er.«
24. Jonatan fick höra att Demetrios generaler hade kommit tillbaka med en ännu större här än förra gången för att gå till angrepp mot honom.
25. Då bröt han upp från Jerusalem, och eftersom han inte ville ge dem någon möjlighet att tränga in i hans eget land gick han emot dem i trakten av Hamat.
26. Han skickade spanare till deras läger, och de återvände med rapport om att fienden beredde sig att överfalla dem på natten.
27. När solen gick ner gav Jonatan sitt folk order att hålla sig vakna och ha vapnen till hands för att vara stridsberedda hela natten. Han satte också ut förposter kring lägret.
28. Men motståndarna fick höra att Jonatan och hans folk var stridsberedda. Då greps de av skräck och förfäran, och de drog sig tillbaka efter att först ha tänt eldar i sitt läger.
29. Jonatan och hans folk märkte ingenting förrän på morgonen, eftersom de såg ljuset från eldarna.