75. Han slog läger utanför Joppe, men invånarna vägrade honom tillträde, ty Apollonios hade en besättning i staden. Men när det kom till strid
76. blev invånarna rädda och öppnade portarna, och Jonatan blev herre över Joppe.
77. När Apollonios fick höra detta ställde han upp 3 000 ryttare och en stor infanteristyrka. Han marscherade i riktning mot Ashdod, som om han ville tåga igenom där, men samtidigt drog han sig ut på slätten, eftersom han kunde lita till sitt talrika kavalleri.
78. Jonatan följde efter honom mot Ashdod, och härarna drabbade samman i strid.
79. Men Apollonios hade lämnat 1 000 ryttare gömda i ryggen på judarna,
80. och Jonatan märkte att han hade blivit överrumplad bakifrån: fienderna omringade hans här och öste pilar över folket från tidigt på morgonen till sena kvällen.
81. Men folket höll stånd på Jonatans order, och fiendens hästar blev trötta.
82. Då drog Simon fram sin styrka och anföll fotfolkets slaglinje, eftersom kavalleriet nu var utmattat, och han krossade dem och slog dem på flykten.
83. Medan kavalleriet skingrades på slätten kom de flyende till Ashdod och sökte sig till sitt avgudatempel Bet-Dagon för att få skydd.
84. Men Jonatan brände Ashdod och städerna däromkring och plundrade dem. Han brände också ner Dagons tempel med alla som sökt sin tillflykt där.
85. Och det sammanlagda antalet av dem som stupat för svärd och dem som bränts inne uppgick till 8 000 man.
86. Sedan bröt Jonatan upp därifrån och slog läger utanför Ashkelon, och invånarna där kom ut och gav honom ett glansfullt mottagande.
87. Och Jonatan och hans män återvände till Jerusalem med rikt byte.
88. När kung Alexander fick höra om dessa händelser gav han Jonatan ännu fler hedersbetygelser.
89. Han skickade honom ett spänne av guld, den sedvanliga gåvan åt dem som räknas till kungens släkt. Dessutom gav han honom Ekron med hela dess område som besittning.