48. Kung Alexander samlade nu en stor här och drog i fält med den mot Demetrios.
49. De båda kungarna drabbade samman, och Alexanders här slogs på flykten. Demetrios förföljde honom och fick övertaget över hans män.
50. Men kampen fortsatte att rasa ända till solnedgången, och Demetrios stupade den dagen.
51. Därefter skickade Alexander sändebud till kung Ptolemaios i Egypten med följande budskap:
52. »Jag har återvänt till mitt rike, stigit upp på mina fäders tron och fått makten i mina händer; jag har krossat Demetrios och tagit makten i vårt land.
53. Jag drabbade samman med honom i strid, och han och hans här krossades av oss, så att jag kunde överta hans kungatron.
54. Låt oss nu sluta vänskapsfördrag med varandra. Ge mig din dotter till hustru, så blir jag din måg och skall ge dig och henne gåvor som är dig värdiga.«
55. Kung Ptolemaios svarade: »Lycklig var den dag då du återvände till dina fäders land och steg upp på deras kungatron!
56. Jag skall uppfylla din önskan i brevet. Men möt mig i Ptolemais, så att vi får träffa varandra. Sedan skall jag låta dig bli min måg, som du föreslagit.«
57. Ptolemaios reste alltså från Egypten med sin dotter Kleopatra och kom till Ptolemais år 162.
58. Där möttes han av kung Alexander, och han gav honom sin dotter Kleopatra och höll bröllop för henne i Ptolemais med lysande prakt, på kungars vis.
59. Därefter skrev kung Alexander och inbjöd Jonatan att komma dit och möta honom.
60. Och Jonatan reste med prakt och ståt till Ptolemais, där han mötte de båda kungarna. Han gav silver och guld till dem och deras vänner förutom många andra gåvor, och han vann deras välvilja.
61. Några israeliter, uslingar som övergett lagen, hade gaddat sig samman mot Jonatan. De framförde klagomål mot honom, men kungen ägnade dem ingen uppmärksamhet.